Dett är min gamla apa som jag fått ärva av en snäll granne till Åhus-mormor och morfar. Och jag kan säga att apan fått ett nytt liv sedan jag fick honom. Ibland sitter han på gung-elefanten tillsammans med mig, ibland pussar jag på honom, ibland ligger han i tvättmaskinen för jag tycker att han behöver tvättas och ibland (ovan) matar jag honom. Fast jag vet inte om apor är speciellt glada för rå broccoli. Men det är jag...(Det är underbart att hitta sådana här små saker på kvällarna när Viggo somnat och vi städar undan efter dagens bus. Det blir liksom som en glad överraskning och en påminnelse av hur fantastisk vår lille kille är. Mammas anm.)
haha lilla mysiga!
SvaraRaderaVarje jul när det är dags att plocka fram julbocken kommer jag att tänka på hur fin och rolig du är viggo :)
Kram moster Ida
Ha ha ha, ja den stackars bocken. Han fick så han teg. Älskar sådana minnen!
SvaraRaderaKram Viggo